Hehe

Alltså, från att varit deprimerad sitter jag nu och skrattar så att tårarna rinner. Jag vet att det är hemskt synd om personerna som gjorde dessa tatueringar av kärlek till dessa barn men ändå... Det är hysteriskt! Och bildtexterna sen..

http://david.cafe.se/7-riktigt-daliga-bebistatueringar/?show=comments#respond

Blä

På bra humör större delen av morgonen och sen får jag mod nog att skicka det där sms:et och ångesten kommer som ett blixtnedslag. Så nu flyr jag telefonen, kläder som behöver packas upp, uniform som behöver tvättas och studielitteratur som behöver läsas, för några timmar. Försöker glömma den sura verkligheten ett tag, är tacksam att jag har Amanda. Ensam hade jag brutit ihop

Mhe

23 år och 8 månader gammal sitter jag här och spenderar en lördagskväll med att laga hemmagjord soppa till middag (mixad, så att det inte är jobbiga bitar att tugga), dricker ett par glas rödvin framför en romcom på tv och planerar nu att gå och lägga mig för att klockan nästan är midnatt. Crazy life, aye.. Borde jag oroa mig för att jag kommer få en ganska rejäl 40årskris senare i livet iochmed att livet jag lever nu är så skapligt lamt?

Maha

Jag håller på att flytta. Jag jobbar en massa. Jag pluggar mycket mindre än vad jag borde...
Vad mer kan jag säga? Jag drömmer om den dagen jag kan komma att uppdatera mer här. Typ
   Jag vet liksom inte.

Jag förstår inte hur man ska kunna ha ett liv. Jag menar, jobba, umgås med vänner, städa, skaffa familj och typ vara aktiv och träna och sånt. Jobba 32,5 timmar i veckan dödar mig, dom dagar jag jobbar några timmar extra dör jag ännu mer. Jag kan inte ens skriva vettigt, jag förstår inte vad jag försöker säga. 


BLAHG!