Idag för 14 år sen var en stor dag för mig. Jag fick prata i telefonen på dagis. Ett plus i kanten på den här dagen för 14 år sen var att jag under telefonsamtalet fick veta att jag fått en lillasyster. Men än idag värderar jag det där telefonsamtalet lite mer. Jag vårdar det ömt i mitt minne. Det kan vara mitt minne som förvanskat verkligheten men jag har för mig att det stod en grupp dagiskompisar och kollade avundsjukt på mig när jag fick prata i telefonen. Fast om det nu verkligen var så kanske dem kollade på mig bara för att få veta om jag verkligen hade blivit storasyster. Det vet jag inte.
Hursomhelst. Idag fyller min älskade lillasyster 14 år. De första 3-4 åren med henne minns jag som bra. Hon var liten, söt och Simon och jag bråkade om vem av oss hon ropade på när hon ropade "Ima" eller något sådant dylikt. Senare när hon väl lärt sig våra namn så var hon inte lika kul längre. Inte för att hon lärt sig namnen, utan för att hon blev äldre. Och de senaste 10 åren har vi skrikit, bråkat, slagits, rivits, nypts och plågat varandra på alla möjliga sätt. Men på samma gång är hon faktiskt min absoluta favoritsyster. Jag avundas hennes längd och hennes tjocka hår. Jag avundas hennes ambitioner för livet och det enda jag kan säga är att jag hoppas att hon hennes drömmar blir verklighet. GRATTIS lillasyster!
Nu ska jag ringa till henne. Att få prata i telefon nu kanske inte kommer göra mig lika glad nu som det gjorde för 14 år sen men det gör ingenting. Jag är glad ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar