Har inte hänt mycket på senaste tiden och jag har inte haft ork att skriva ner min egna meningslösa vardag. Blir ju bara deprimerad av det. Men nu är jag tillbaka för att fortsätta mina meningslösa inlägg om ingenting så jag någongång i framtiden kan titta tillbaka på den här perioden av mitt liv och inte sakna det. Sen att jag saknar att vara barn är ju en annan sak. Men den perioden har jag ju inte heller nerskriven på det här sättet, så vem vet? Jag kanske bara glorifierar den tiden av mitt liv. Bråka med Simon, bråka med Karin, bråka med mamma och pappa. Leka hemska våldtäktslekar med Barbie, ha ångest över mitt pojkaktiga utseende. Ha ångest över att jag slutade på fotbollen, ha ångest över att jag slutade rida.
Nej livet var kanske inte så kul då heller men jag saknar det ändå.
Det fanns bra stunder också då vi alla var glada och jag inte såg ut som en pojke. Det ska man väl vara tacksam för.
1 kommentar:
du ser väl inte ut som en pojke =P
Skicka en kommentar