Idag för tre år sen var jag sjuk. Idag för tre år sen var jag inte i skolan, utan jag åkte hem från Uppsala till mina föräldrar istället. Pappa var i Göteborg. Medans jag väntade på bussen i Enköping var jag på Westerlundska och åt lunch med Jens och Magga. Jag minns inte vad det var men det var inte vidare gott minns jag.
Jag kom hem till Fjärdhundra och tog det lugnt. Mamma var på jobbet. Karin var hemma. Karin och jag satt och såg på tv. Telefonen ringde och jag skickade över luren till Karin utan att vilja svara. Fram tills dess var det en vanlig jävla dag! När Karin lagt på luren berättade hon att morfar låg på sjukhuset. Jag ringde mamma, hon var då i affären.
Simon och Carro kom hem och dem satte sig vid datorn. Sen kom mamma hem från affären. That 70's show började på tv och jag och Karin såg på det. Jag skalade en clementin. Jag vet inte om mamma ringde mormor eller om det var tvärtom men jag minns att när jag hade skalat av halva clementinen kom mamma in och nästan skrek. Jag vet inte men jag tror att jag förstod på en gång då. Morfar var död.
Känns konstigt att jag minns så mycket löjliga detaljer ifrån den dagen. Men jag kan gråta lika mycket för dig nu som jag gjorde då. Jag kan fortfarande bli lika förbannad på dig nu som då för att du bara dog sådär. Jag kan fortfarande hata mig själv lika mycket nu som då för att jag aldrig tog mig i kragen under hösten och kom och hälsade på er. Jag bodde ju i samma jävla stad!
Du må inte vara min biologiska morfar men du kommer alltid att vara min riktiga morfar! Du har gjort så oändligt mycket mer för mig och mina syskon än vad Sven har gjort och någonsin kommer att göra. Det var för dig som jag skapade "Morfars kaka", när jag var liten. Såhär i efterhand undrar jag om den verkligen var så god men jag minns att du åt den ändå. Du retade mig när det gällde bandyn men vi hade ändå alltid kul.
Vi saknar dig!
Ragnvald Magnusson - 9/5-1937 - 18/11-2005
2 kommentarer:
Lilla gumsan, sitter här o läser o tårarna rinner på mig. Det var/är en jobbig dag för oss alla, det viktiga nu är vi visar varandra omtanke och att vi bryr oss om varandra. Stor kram från mamsen
Stor kram från mig med, håller med om att man kommer ihåg en massa "ovidkommande saker", men samtidigt är det dessa som gör minnet levande. En annan sak är alla "om- och borde-tankar" som dyker upp, de måste förträngas för de tar bara kraft och och leder aldrig framåt! Jag vet att morfar älskade dig och han sitter nog nu nånstans funderande på hur han ska kunna omvända dig till SAIK-are på gamla dar. Ha det så bra/pappa
Skicka en kommentar