Jösses. På Måndag har jag ingenting att göra längre. Har bara tänkt på det som något positivt innan att jag kommer slippa skolan. Nu inser jag nackdelarna. Jag får inget mer bidrag. Jag kommer inte ha något skolarbete att göra. Jag vet fortfarande inte vad jag vill jobba med.
Tänk om man bara kunde fly verkligheten ibland. Jag trivs jättebra i Karlskrona men så länge jag inte har något jobb där kommer jag antagligen inte att få några vänner där heller. Jag är inte tillräckligt smart/social för att komma på något annat sätt att få vänner heller. Får jag inte jobb snart kommer allting falla isär. Det vet jag. Jag är varken pessimist eller optimist. Jag är realist. Jag vet hur destruktiv jag kan vara, både mot mig själv och mot andra. När det tog slut med Jens så lovade jag mig själv att inte vara destruktiv på det sättet som jag var då, något mer. Nu känner jag att jag börjar falla in i det mönstret igen. Fan
Annars mår jag bra. Tur är väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar